Det halvfulla glaset

Glaset är inte fullt. Men idag väljer jag att se det som halvfullt, i kontrast till halvtomt.

– Jag är så glad över att min referensperson S har fått den hjälp hon just nu behöver. Jag hoppas att hon snart är tillbaka hos mig så att vi får vara tillsammans mina sista månader här. Kvällen innan hon lämnade oss för att spendera en tid på sjukhus sa hon på teckenspråk att hon älskar mig. Det var en fin stund. En sån där stund som suddar ut så mycket annat skit i tillvaron.

– Jag har tagit fram min clownsida i huset nu. Det är spännande att se hur lite det krävs ibland för att ta fram leenden hos människor omkring mig. Att bjuda på sig själv och inte ta sig själv på så stort allvar kan ibland vara det bästa sättet att hantera allt det svåra. Det finns en tid för allvar, en tid för arbete och en tid för att komma sig iväg i tid. Men det finns stunder då t.o.m.  kontrollfreaks som jag behöver slappna av och inse att det mesta inte behöver ske just då jag vill. Jag hade gömt undan min clown för en tid under min ledarposition och under den allvarliga masken som varit min de senaste veckorna.

– Min house leader har köpt en kabel till tv:n så att jag kan se på ishockey-vm. Det är en kärlekshandling. Jag är rörd.

– Jag får träffa Marco imorgon. Fest, fest, fest! Om bara några dagar får jag också besök från Finland. Det ni. Det gör mig så glad att jag skuttar runt lite vid tanken.

– Jag har ett skrivprojekt på gång som gör mig rätt uppspelt.

– Jag har ju blivit faster för fjärde gången. Förstagångsfaster till en liten pojke. Välkommen Colin. Jag längtar efter att hålla dig.

– Ja, sen längtar jag fortfarande efter den där båten. Varje gång jag lutar mitt huvud bakåt och sluter ögonen ser jag den där båten. JAg hör vattnet slå mot båtkanten….